Harry har fyllt tre år.
klocktornet i bygdegården.
totenpålen i ekshärad
Börjar surna till nu
Vissa saker gör mig så förbannad.
Att endel gör livet så mycket svårare utan anledning.
Om man nu längtar efter någon så tar man väll föfaan och åker dit.
I detta fallet så är avståndet gångbart till och med.
Så hur ska jag tålka detta.
Mer saker som gör mig förbannad.
Men jag har hållit mig lugn än så länge.
Men jag har några män som är besatta och skriver till mig om både ditten och datten.
Man är ju uppfostrad och svarar snällt så kart.
Några har jag sakt till redan att det är förnito.
En svarar jag aldrig utav dom.
Men ändå skriver han.
Har nog 50sms från den.
Men han man vill ska höra av sig eller knacka på.
Nä inte då.
Suck!!!!
Livsgnistan vaknar nog snart.
Ja då var man nycklipt då.
Å så passa jag på och leka med Harry när jag ändå skulle till grums.
Sen har jag varit duktig och gjort klart rabattkanten runt växthuset.
Blev rätt bra.
I morgon är jag ledig så då ska jag göra klart nått mer som ligger och väntar på att bli klart.
Får se vad jag väljer göra.
Finns ju en del att välja på.
Men efter jobbet ska jag titta efter skor och så tror jag att jag ska titta på nån fyrhjuling att köpa.
För hoppningsvis hämtar Stefan snart sina grejer om jag har nån tur i livet.
En trevlig vecka.
Ja vad har hänt sen sist undrar ni säkert.
Ja i torsdags kom min bror johanni hit med lastbilen.
Skulle hämta sin balkärra.
Tillslut så fick vi på den.
Hans körtid var slut så han fick sova kvar.
På fredagskväll så passa jag på att baka bullar till gudstjänsten i bygdegården som vi skulle ha på söndagen.
Lördag jobba jag först, sen var jag och kristopher ut och åt mat i stan.
Var mycket trevligt.
Vi ska försöka vara så moderna som särbos.
Få se om man lyckas stilla sig och stå ut med det.
Så kom söndagen och vårat årliga sommarmöte i bygdegården.
Kom hela 48 personer.
En helt kanon trevlig liten gudstjänst i det fria.
Måste ju tänka på corona så klart.
Nu har jag sex veckor kvar och jobba på brädgårn.
Ska ringa till mitt gamla jobb och höra om dom ångrat sig eller om jag ska komma tillbaka i oktober.
Vi får väll se...
Känns bättre nu.
Varit till min mor idag.
Hade med två amplar i makrame som jag knutit till henne för att ha blommor i.
Oj så glad hon blev, blev lite överraskad faktiskt.
Hon blev förvånad att jag kunde.
Hon vet inte mycket om mig ha ha ha
Hon villa ha hjälp och gräva upp en blomsäng i gräsmattan.
Var inte den lilla kan ja meddela.
Så nu har hon lite att plantera i.
Jag och kristopher har pratat lite idag.
Känns mycke bättre nu men vi ska nog inte bo ilag iallafall.
Men vi ska väll umgås lite så får vi se.
Jag ska nog inte ha nån på heltid det är helt säkert.
Så det blir bra så här.
Igår va min bror johanni hit och hämta sin hemmagjorda spån binge med lastbilen.
Så nu är platsen jag ska göra lekplats till mina barnbarn tom.
Bara att börja gräva ur och fylla i sand när Jag får energi.
Är lite ledsen att jag inte orkar ta till vara det fina vädret och sitta ute.
Men det är ju inte särskilt trevligt och sitta glo själv på en stol ute bara för att vädret är skönt.
Fy faan vad trist.
Idag stanna jag till på vägen hem från jobbet och hälsa på lilla Ester.
Hon har hunnit bli en månad.
Det är min älsta broders första barnbarn.
Det var ett spralligt litet knyte.
Är lite handlingsförlamad än men skottat rent hos ankorna har jag fixat i alla fall.
Blivit fint väder också men jag sitter ändå inne som vanligt.
Bör åka bort under helgen så jag blir tvingad och skärpa mig.
Men jag är ju inte rolig nu...
Det är jävligt trist i alla fall..
Jag bryr mig inte längre.
Känner mig rätt så tom inombords nu.
Som om jag vill ge upp och kämpa.
Varför slita och aldrig få belöning.
Tänker inte bry mig längre.
Skiter faktiskt i allt.
Bara jag orkar härda ut på jobbet i 7 veckor till i alla fall.
Jag och Leo myser.
Vakuum..
Idag blev det en sockerkaka bakad och trappen in blev rejält rengjord.
Städade lite bara för att jag kan.
Men i morgon kommer barnbarnen på besök.
Livet går vidare.
Ett misslyckande till..
Jo nu var det dax.
En lättnad att allt blir lungt och fridfullt här hemma.
Men självklart är det en enorm smärta och saknad efter han.
Men han är och kommer alltid förbli en statsbo.
Å själv så kommer jag alltid passa bäst ensam.
