skogsbrunetten

Ja nu har det gått fjorton dagar sen min tumme slog i backen.

För nio dagar  sen så var jag in tillbaka och skulle operera tummen på plats.

 

Fick en kallelse att jag skulle infinna mig kl 7.30 torsdag morgon den 8 oktober.

Skulle inte äta frukost på morgonen och inte dricka något.

Kommer dit och får reda på att det kommer och ta tid för det var ett akutfall före.

Klädde om och satte mig till att vänta.

En efter en kom in och satte sig lite försynt och inte sa något.

En tjej i 61 års åldern fick problem och fylla i sin lapp så hon började prata om frågorna

som skulle besvaras, sen var samtalen i gång.

Fick reda på allas krämpor och tillstånd.

En efter en trappade av in till sin operation och där satt ja....

Ringde till stefan och tala om att det drar ut på tiden.

 

Vid halv fyra kom läkaren och sa det var dags. Han slog sig ner och började prata lite

om vad som skulle hända och att jag kunde få lokalbedövning i stället om jag ville det.

Han såg väll att jag var krigare antagligen ha ha ha ha

Fick slänga mig upp på en säng i operationssalen.

Och dom började förbereda operationen.

Jo då det bröts i denna stackars tummen tills den var i ett bra läge.

Sen så borrade dom in några stift i benen så att det skulle sitta på plats när han släppte.

Sen kom ett nytt bandage på, som jag hade talat om för han att mina andra fingrar måste jag

kunna röra på. Han försäkrade att det skulle bräcka det förra gipset..

Operationen tog nog bara 15-20 min.

Så vid kvart i fem fick jag äntligen äta.

Fick en extra smörgås av syster för att jag så tålmodigt hade väntat så snällt i väntrummet.

 

Gissa om jag är rastlös.......................................................................................

 

Ja hur gick det nu då, undrar ni nog!?

 

Ja vart ska jag börja ha ha ha ha

Kan säga att pajerna gick åt som smör i solsken  det var ju roligt.

Kom hem från flatvik vid fyra tiden.

Då byte jag om direkt och sen gav jag mig på golvet direkt.

Stefan hade jour och hade varit borta hela dagen.

Men när han kom så satte jag han på att skruva ihop byron linn skulle få

när hon kom hem nästa dag.

Till slut var det dags och ta in hästarna för kvällen.

Men allt var klart så jag stack ner för at göra det.

 

Så här i efterhand när man är klok.

Så hade det varit jävligt klokt och tänt ridlampan till ridbanan utanför.

Den sitter ovanför linns dörr på loftet. Men det gjorde jag ju inte så klart.

 

Så jag gick upp och fortsatte.

Stefan jobba sig vidare med ikea möbeln under tysnad .....nästan

ni som skruvat ihop möbler från ikea fattar vad jag menar ha ha ha

Men jag fortsatte med mitt, hade ju fullt sjå och klicka med brädor jag.

 

Kl 23.00 var sista brädan på plats. Fråga stefan om han skulle med in.

"Snart ska bara" svara han.

Så jag gick ut på altanen utanför och började gå nerför trappan.

Glömmer bort att en bräda jag hade sågat lite tidigare hade ramlat ner och lagt sig

lutandes på dom fyra sista trappstegen.

Där sätter jag min fot så klart och stuper huvudstupa rakt ner i backen och bryter den där jävla tummen IGEN.

Ja nu var det ett tag sen sist igen.

Jag har så fult upp så jag fattar inte hur jag ska hinna allt.

Varför hoppar jag på allt ting!!!

Idag efter jobbet så köpte jag födelsedagspresent åt linn

som fyller år under helgen.

Sen var jag och köpte ut tapetrullarna till loftet som hade kommit.

Så när jag kom hem borde jag ha gått ut och fortsätta med golvet.

Men nej då! Då ställer jag mig och bakar massa pajer som ska säljas

på höstmarknaden i flatvik i morgon.

Som om jag inte har nog.

Men i morgon när jag kommer hem från marken så ska golvet in.

Det är ett klickgolv, men blev besviken igår när jag provade och la

tre rader med klickbrädor..... det sa ju inte klick!!!

Men det gör ju inget annat i mitt liv heller så va f--n...

 

Säljer hudvårdsprodukter som heter avera nu också.

Så när linns rum blir klart måste jag lägga ner mig så det rullar på

där också.

Måste ju få in lite pengar igen nu så man kan fortsätta och bygga.

Om man ska bräcka det jag byggde sist, så återstår det väll och bygga

ut huset själv också.

 

Om jag också kunde få leva med att ta en dag i taget.

 

"Hakona ma tata" som dom sa i lejonkungen. Som betyder för den

ovisa (Inga bekymmer)