Ett misslyckande till..

Jo nu var det dax. 
En lättnad att allt blir lungt och fridfullt här hemma.
Men självklart är det en enorm smärta och  saknad efter han.
Men han är och kommer alltid förbli en statsbo. 
Å själv så kommer jag alltid passa bäst ensam. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0