skogsbrunetten

Ibland så kommer man till en vändpunkt i livet som man måste avgöra vad som ska hända härnäst. Känns alltid lika svårt för man vet inte vad som blir rätt i slut ändan. Men med alla mina motgångar och misstag så får man känslan av att jag har tänkt fel hela tiden. Det kanske inte är ett måste och försöka bygga upp farfars gård så bra som jag kan förmå. Utan vänta in det rätta tillfället och ge sig av till ett annat hörn av värkligheten. Efter som jag inte fixar allt själv så blir det en fruktansvärd belastning på min omgivning som jag måste kräva mer av än jag kan ge själv. Nog för att livet inte är rättvist alla gånger. Men det är snart outhärdligt vad den alsmäktige har prövat mina vägar. Nog för att jag har gjort alla beslut och misstag själv. Men varför har han inte skickat dom olika personerna i mitt liv i en annan ordning än han gjort.
Men att sköta allt som ska göras på gården som sköta skogen och rusta upp alla uthus och få ett större boende, sköta allt som hör till mat och städning blir förmycket för mig. Och få noll i förståelse blir det tyngre än då. Detta är mina tankar!