skogsbrunetten

Ska ge ett prakt exepel på hur mitt liv ser ut.

 

I morgon fyller stefan 50 år.

 

Förra helgen på söndagen så var jag till min svärmor och

satte upp julgardiner till henne som hon ringt om under vecken.

Stefan är alltid där på fredagarna och handlar till henne.

Hon fixar inte sånt efter hjärnblödningen hon hade för ett par år sen.

 

Då frågade hon mig om stefan skulle ha kallas.

-Inte vet jag, svara jag! det får du fråga han om.

Då svara hon

-Han pratar inte än alltså!

-Nä hans personlighet är ju sån!!

 

När jag kom hem så fråga jag om han visste att han fyller år.

-Ja!

-Ja din släkt vill ju naturligtvis fira dig och nu frågar dom mig

hur det blir.

-Varför frågar dom inte mig då.

-Ja du stefan, kan ju beropå att du är i mitt hus där jag bestämmer

och dom ser att huset är litet och dom får inte plats.

-??

 

Nu har han beställt smörgåstårta och ska ta imot dom i sin lägenhet

i molkom.

Själv så bryr jag mig inte ett dugg.

Tänkter inte sitta där och svara på en massa frågor om ditten och datten.

Som dom inte vågar ställa direkt till honom.

 

Har berättat för honom att jag vill fortsätta vara vän och att grejerna han har i

uthusen får han gärna ha kvar så länge han inte har någon plats.

Han svarar vi får väll börja prata då!!

Säger han till mig som håller på att tjata liv i alla som har ett par öron.

 

För över ett år sen sa han att han inte behövde ha kvar möblerna i lägenheten och

göra sig av med allt.

Problemet är att han kommer inte och göra varken det ena eller det andra.

Han menade givetvis att jag skulle fixa det.

Liksom jag fick fixa allt med hans häst när den skulle avlivas.

Den gången sa han ingen ting förrän när vettrinären stog på gården och

var på gång med och sticka sprutan i min dotters häst som ochså skulle avvlivas

pga sjukdom.

Då ringer han och frågar om han ska komma hem.

Herrejösses!!