skogsbrunetten

Nu blev jag så där sentimental igen.

Ni som inte tål det kan sluta och läsa nu.

Jag har några stycken i mitt liv som har betytt så otroligt mycke för mig.

Men jag blir lite lessen när dom inte förstår riktigt innebörden hur mycket.

Det är både vuxna förebilder och lekamrater.

Så det är på olika plan.

Inte allra minst min farfar som jag stog så nära så mina föräldrar var som ett

blekt hushållspapper i jämnförelse.

Men samtidigt så har välldigt många också bleknat runt om mig.

Har tappat tilliten till dom.

Dom känner sig osäkra i min närhet märker ja.

Det är det här som jag pratat om förut.

Att jag är lite spå kärring, jag känner när vibbarna inte stämmer.

Det är ganska enkelt om man gillar någon och säger det så märks det.

Men om man säger det för att det är artighets fras som alla har lärtsig och man

inte menar det.

Då vet jag det också lita på det.

Men jag är uppfostrad också och är artig tillbaks men jag vet innerst inne att

jag är inte intresant för den ändå.

Vem har sakt att livet är enkelt.

Troligtvis eremiten...