skogsbrunetten

Ibland undrar man vad folk håller på med.

Har nyss lyssnat på kärleksbekymmer från en viss person.

Partnern till den skulle jag villja läsa lusen av en aning.

Man blir så förundrad över människor som ändå vill ha sälskap men

ändå gör livet så svårt för sig så det inte ska gå och leva lungt och stilla.

Man hittar bekymer av den minsta fjäder.

Men det är klart, dom har kanske inte dom stora frågorna och ta till.

Så man måste skapa sig något och bekymra sig om.

 

Själv så har jag något i häst väg.

Det tar alldrig slut.

Ingen människa i min omgivning fattar vad jag pratar om.

Så jag säger kolla in mina foton.

Var in där nyss för det var ett tag sen sist.

Men dom flesta säger ALLTID elda upp skiten.

Lätt för dom och säga.

Det går inte och elda så stort hus och tro att omgivningen inte tar skada av värmen.

Sen så är det lite som och göra övergrepp på sitt eget barn.

Jag har hela min barndom i detta rukel.

Skulle vilja ha någon liten brädstump kvar i väggarna som ett litet plåster i min själ.

Om någon kunde förstå det skulle jag vara tacksam bara för det lilla.