Det var bättre förr....
Jag sitter inne med en besynerlig kännsla i kroppen.
Den vill liksom inte försvinna från mitt inre.
Jag har tappat orken helt till att ta i tu med saker här hemma.
Andra får panik bara dom fyller ett år äldre.
Men jag kan nog likna min kännsla med just det.
För varge timme jag lyckas fördriva utan och få något gort.
Så blir jag bara mer och mer förtvivlad.
Det enda som rör sig i min kropp.
Är knoppen där uppe.
Tankarna bara virrvlar runt hela tiden med allt som jag skulle
vilja ha gort.
För det är ju inte så stor ide och gräma sig över min far som SKULLE
kunnat gort livet lite änklare för mig och ta över gården.
För det är lika omöjligt då som nu.
Det skulle kunna liknas med och få en hög vinst på lotteri.
Men visst det skulle ju underlätta och kunna betala någon till och
fixa allt som förfaller och få kunna packa upp allt som ligger ner
packat.
Men det är just det som tär mäst och veta att det kommer inte och hända.
Även tanken har slagit mej och sälja eländet och köpa sig något som redan är klart.
Ja man kanske inte får en gård som ligger brevid vattnet och där min själv bor.
Men det är väll bara en tidsfråga innan skogen ligger ända in på knutarna.
Och den sjöutsikten är bara ett minne blott.
Kommentarer
Postat av: Bengt
Jobbet tar sitt, känner lite som du jag åxå. Man kan helt enkelt inte orka allt.
Postat av: lilian malmgren
tänk på att du jobbar heltid,du kan nog inte begära så mkt.mer ,jag tycker att du håller på med ngt.projekt hela tiden,allt har sin tid,kram de orner sis som värmlänningen säger!!!!
Trackback
