Olidligt!!!

Varför ska allt bli så fel här i livet.
Börjar få lite panik för det gammla huset.
Om det ska göras något så börjar tiden vara förbi snart.
Skulle en klara det själv tro.
Om jag skulle få till under våningen så skulle jag bo
dubbelt så stort som jag gör nu.
Men men det blir väll bara drömmar som allt annat har varit.
Om en ändå hade någon vettig person som en kunde tala med,
men inte ens det existerar.
Såg en murare på affären häromdagen, det va nästan så man fick
lägga band på sig för att inte slingka fram och fråga lite råd om murning.
Fick några funderingar under dagen om jag skulle försöka och mura dit en grund.
Då skulle i alla fall inte grävlingen kunna komma under kåken.
Jag skulle vilja va 12 år igen. Tänk vad bekymers fritt det var då.
eller inte.
Det slog mej faktiskt igår en liten snabb blänkare i hjärnan.
Att jag skulle försöka och skissa på en bok om mitt liv.
Det är ju inne nu att alla kändisar ska berätta om allt elände dom varit med om.
Nu är jag ju inte någon känndis, men vem vet om jag inte blir det efteråt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0