skogsbrunetten

Idag har jag stärkt mitt självförtroende. Mina vänner från krk som skaffade sig en varsin häst har fått ett problem.
Den ena vill ta komandot över sin skötare. Inte ok.
Följde med dom hem när herrarna har ridit klart sin lektion. Skulle tessta själv hur det skulle gå att hantera honom när man leder in i stallet han brukar villa öka takten och tränga sig in. Men det försökte han inte med mej.
Sen skulle jag gå in i boxen och hämnta honom i grimman. Men det var inte särskilt poppis. Det var bara och kavla upp armarna och visa vem som bestämnde. Var tvungen att ta ett hjälp medel pisskan tyvärr, han vände rumpan till direkt och skulle flytta sig runt i från mig så jag kom inte intill honom alls. Men det var mest och markera att nu kommer jag och du står still med rumpan. Gick ganska bra tycker jag skälv men det är ju lite och jobba med så han fattar att det inte är någon ide. Men tyvärr så kanske det är och innse att hon får lämna till baka honom för det blir lite kompliserat för en nybörjare och träna och ta honom när han är så agresiv.
Sissta gången jag gick in till honom var han så konfunderad så han visste varken ut eller in så visst det är ingen omöjlig het för den som vågar och vet hur man kan göra.
Men lite kul var det och kunna tuppa upp mig mot så stor häst och se att han ger ner.
En sak är det och sitta på en häst och spreta i tårna och klämma lite höger och vänster skänklar. Men och ta hand om lite problem som upp kommer. Är en helt annan sak, då behövs det lite mer än teoretiska kunskaper. Framför allt vannan kommer bra till pass. Jag har inte alltid haft lugna och snäll hästar och så har jag varit ung även om det inte märks nu. Tur att inte hästen fattade att jag också är osäker och rädd. För jag är ju inte en självmordskanditat. Jag är bara bättre på och spela. Ha HA