Ett deprimerande inlägg..
Nu har jag fått inbjudan till facebook igen. Vilka dårar ta telefonen och ring i stället om dom tycker jag är intresan och vara kompis med dom har ju tele nr mitt. Och en sak till dom vet väll för faan att jag inte är någon hejare på datorer. Det är ju rena undret att jag sitter här. Hör av er i stället och säj hur man gör så ska jag tänka på saken. Men ni som tycker att jag är så oteknisk kom och försök själva och koppla på en hö vändare, slåtter agregat eller pressen m.m. Så får vi se hur det går. Försök och förstå en gång för alla att vi kan olika saker jag håller mej till dom sakerna som är lite lågiska som man ändå kan lista ut för jag är inte helt bakom flötet om jag får säga det själv. Jag kan i alla fall mura, snickra, köra traktor, röja, baka, sy, brodera, sticka, virka, sy same armband, klipper i bland lättare frisyrer, så varför ska jag kunna med en dator. Jag bara undrar?
Fått för mycket sol tror jag, humöret stiger.
Jo det är en som tycker jag ska skriva om allt som jag pratar om för det skulle sälja på bloggen .
Ja jag tror ju inte det. Var en under veckan som undrade varför folk skulle tycka om att höra om andras drömar. Det kunde inte hon fatta varför det skulle vara intresant. Då tror inte jag att mina rövar historier från min uppväxt skulle intresera den stora massan. Det måste ju vara som en mardröm för er att höra på. Jag växte inte riktigt upp som dom flesta med mor och far med ett hus i en småstad. Med eget rum och fick pengar. Kompisar och semestrar med familjen, jul klappar och presenter i massor den senaste tekniken och mode. Fult med aktiviteter som föräldrarna körde en till. Skolresor. Lugn och ro för det mesta hemma. Med väntan på första fyllan med kompisar när det skulle bli dax. Föräldrar som angaskerade sig i ens studier och hjälpte till när det behövdes. Nej ni det var inte riktigt så för min del så en blir lite sne när ni bara vill ha mer störe och vräkigare än ni har. Men jag har det bra nu kan man säga men det har jag jävelen slitit för att komma också. Och jag förstår pengars värde. Tänk på att göra något vettigt för pengarna ni har inte bara glädje för stunden.
Fått för mycket sol tror jag, humöret stiger.
Jo det är en som tycker jag ska skriva om allt som jag pratar om för det skulle sälja på bloggen .
Ja jag tror ju inte det. Var en under veckan som undrade varför folk skulle tycka om att höra om andras drömar. Det kunde inte hon fatta varför det skulle vara intresant. Då tror inte jag att mina rövar historier från min uppväxt skulle intresera den stora massan. Det måste ju vara som en mardröm för er att höra på. Jag växte inte riktigt upp som dom flesta med mor och far med ett hus i en småstad. Med eget rum och fick pengar. Kompisar och semestrar med familjen, jul klappar och presenter i massor den senaste tekniken och mode. Fult med aktiviteter som föräldrarna körde en till. Skolresor. Lugn och ro för det mesta hemma. Med väntan på första fyllan med kompisar när det skulle bli dax. Föräldrar som angaskerade sig i ens studier och hjälpte till när det behövdes. Nej ni det var inte riktigt så för min del så en blir lite sne när ni bara vill ha mer störe och vräkigare än ni har. Men jag har det bra nu kan man säga men det har jag jävelen slitit för att komma också. Och jag förstår pengars värde. Tänk på att göra något vettigt för pengarna ni har inte bara glädje för stunden.
Kommentarer
Trackback
