skogsbrunetten

Ja det är inte bara julen som närmar sig utan övergångsåldern också. Nu är det ints så att jag är rädd att bli äldre. Men det finns dom som påstår att man måste ha kallas. Jag har haft ett kallas i hela mitt liv, det var inte särskilt lyckat jag var i 10 års åldern, några tjejer från klassen kom. Det ende dom tyckte var roligt va att mata våran grandanova (en hund ras) för han gapa när vi kasstade bullen i mot honom och han svalde utan och tugga. Kul kul.
Ja villka skulle jag bjuda då? Min mor som har en man ingen gillar och så måste hon vara hemma tills papegojan är nattad.  Min lille bror han bor i finland. En bror har kor och måste hem och mjölka eller brodern som bor i min husvagn på gården. Store bror ja vist men han vill hem på kvällen kan bli lite svårt 6 mil dit. Några gammla vänner dom man måste ringa i bland och säga att man lever  eller mina föra arbetskambrater dom som inte har varit här och hälsat på än sen jag slutade fast vi gorde upp det 4.5 år innan. Jo jag har några sen tidigare ett par stycken som håller kontakten regelbundet Reene och pernilla tack för att ni kommer i håg mej. Eller några av dom nya arbetskabraterna visst dom är kuliga dom ska jag på julbord med den 12 dec, då kanske jag får lite rajatan tajtan vem vet. Ja jag har några grannar med och min barndomskabrat,  ja vem vet vad det slutar med. Nej det är att lugnast att bara skita i allt, vem skulle roa alla? Jag eller? Och så detta med pressenter, nej nu är det inte rolligt längre. Jag gillar inte helt enkelt kallas för min egen del. Nej nu måste jag göra något vettigt. hej svejs